Institutioners intresse för digitala tillgångar ser inte längre likadant ut överallt. Under de senaste åren har stora finansiella institutioner valt olika vägar inom marknader som bygger på blockkedjeteknik. Vissa fokuserar på tokenisering och gör traditionella instrument programmerbara. Banker har samtidigt testat tokeniserade insättningsmodeller och interna avvecklingssystem samt gett ut egna digitala tillgångar som stablecoins.
När mer kapital från institutioner går in i digitala tillgångar, blir det viktigaste inte vem som är med, utan hur deltagande styrs inom institutionen. Regler, operativa standarder och intern övertygelse avgör ofta om en strategi går vidare eller fastnar.
Under en exklusiv intervju med BeInCrypto på Liquidity Summit 2026 i Hongkong berättade Samar Sen, chef för internationella marknader på Talos, om hur dessa interna faktorer påverkar hur institutioner bedömer möjligheter inom digitala tillgångar.
Adoption kräver mer än bara regler
Enligt Sen avgör tydliga regler mest om institutioner går med. Han sade att bättre lagstiftning i många länder har minskat osäkerheten, men att tydliga regler fortfarande krävs för adoption i stor skala.
”Vi har sett många framsteg gällande regler över hela världen,” bekräftade Sen.
Infrastruktur var tidigare det största hindret, men nu har den utvecklats mycket. Institutionella tjänster för förvaring, handelsplattformar och portföljhantering finns på stora marknader. Det har löst flera operativa problem som stoppade adoption tidigare.
Men även om regelverk och infrastruktur finns på plats, återstår ibland interna hinder i många institutioner. Han sade:
”Det kan finnas chefer som fortfarande undersöker tekniken eller behöver mer tid för att förstå hur tekniken kan förändra finans.”
Den tveksamheten handlar ofta om brist på kunskap, inte direkt motstånd. För institutioner med lång tradition tar övertygelse tid. Därför kan projekt stanna av även om yttre förutsättningar ser bra ut.
Checklistan för efterlevnad bakom institutionellt förtroende
När Sen fick frågan om vad som bygger förtroende hos institutioner som utvärderar kryptomotparter, menade han att synlighet inte räcker. Han erkände att branschevent och varumärke kan öka kännedomen, men att verkligt förtroende byggs på annat sätt.
”Oftast bygger förtroende på att det är licensierade eller reglerade aktörer i deras länder,” sade Sen.
Han lade till att institutioner också kräver tydliga interna kontroller, som SOC 2 Typ II-certifieringar, revisionsspår och skydd för verksamheten. Även historik är viktigt, särskilt om ledningen har erfarenhet av traditionell finans och ett gott rykte vid tillsyn.
Det spelar också roll om andra redan använder lösningen. Institutioner tittar ofta utåt för att se vilka andra som använder samma infrastruktur och hur utbredd den är. Han förklarade:
”Om du är en stor bank och pratar med en leverantör om teknik, och leverantören redan arbetar med andra banker och konkurrenter till dig, ger det också förtroende.”
Alla institutioner rör sig inte i samma takt
Även om tydliga regler och bra skydd för verksamheten är grunden, går institutioner in i digitala tillgångar på olika sätt. Sen beskrev tre tydliga grupper på marknaden.
Vissa organisationer är tidigt ute. De ser hur marknaden förändras och satsar resurser innan allt är säkert. De investerar i egna team för digitala tillgångar och samarbetar snabbt med nya aktörer.
Andra är mer försiktiga. Dessa snabbföljare väntar gärna på tydligare regler eller konkreta resultat innan de satsar stort. De tar mindre risk och vill gärna se att andra lyckas först.
Sedan finns det institutioner som är långsammare. Där har cheferna ibland inte fullt förtroende för tekniken. I andra fall finns projekt redan, men det saknas samordning internt, vilket gör strategin splittrad.
Sen påpekade att det är naturligt att institutioner inte rör sig samtidigt. Han sade att olika risknivåer och interna krav formar tempot för adoption.
”Och det är okej, för med digitala tillgångar och tekniken bakom finns det många sätt att börja med denna tillgångsklass och lära känna de nya leverantörerna och deltagarna i ekosystemet. Vi är här för att hjälpa till med det.”
