Adam Back, som uppfann Hashcash och var en tidig pionjär inom Bitcoin, har kritiserat den nya Satoshi Nakamoto-dokumentären genom att ifrågasätta viktiga tekniska antaganden om Bitcoin-mining och ägande av mynt.
Back beskriver i detalj på X varför han ser stora problem i hur dokumentären tolkar tidig miningdata och det så kallade Patoshi-mönstret, som används för att uppskatta Satoshis tillgångar.
Problemet med Patoshi-mönstret
Dokumentären bygger mycket på Patoshi-mönstret, en statistisk analys av Bitcoins blocktider som forskare tror kan visa vilka block Satoshi minerade. Analysen säger att Satoshi kontrollerade mellan 500 000 och 1 miljon Bitcoin genom att minea ungefär 20–40 % av de första blocken under Bitcoins första år.
Back hävdar att den analysen egentligen är osäker.
”Det fanns tydligt många andra miners (60–80 % av hashraten eller mer redan första året)”, skrev Back.
När Bitcoin-nätverket växte och fler deltog, blev mönstret mer otydligt och svårt att bekräfta säkert.
Man har därför föreslagit att när fler miners deltog med tiden blev det svårare att avgöra vem som gjorde vad, och Patoshi-mönstret försvann i bakgrundsbruset. Därmed kan dokumentären överdriva hur exakt tidig mining går att koppla till vissa personer.
Den felaktiga ”aldrig sålt”-idén om Satoshi
Dokumentärens huvudpåstående bygger på att Satoshi aldrig sålde en enda Bitcoin, och att det bevisar att skaparen är död.
Berättelsen bygger på idén att om Satoshi fortfarande levde, skulle hen ha spenderat eller sålt några av mynten eftersom priset steg från 0 till 100 000 USD per Bitcoin.
Back ifrågasätter denna logik. Han undrar om Patoshi-mönstret verkligen kan visa att Satoshi fortfarande har alla sina mynt osålda. Även om mönstret identifierar Satoshis tidiga mining så betyder det inte att just de mynten är orörda idag.
”Om Satoshi sålde några, kunde han ha sålt de senare, mer otydliga mynten först”, skrev Back.
Det betyder att Satoshi kan ha sålt mynt från den period där Patoshi-mönstret är mindre tydligt och det är omöjligt att se vem som sålde.
Oklarheter i tid och tekniska fel
Back påpekar också att dokumentären hanterar tidlinjer slarvigt. Han nämner forskning av Jameson Lopp som visar att Hal Finney sprang ett maraton precis när Satoshi skickade testtransaktioner i nätverket, vilket motsäger teorin att Finney var Satoshi.
Back menar att dokumentären lider av ”Gell-Mann amnesi”, alltså att man ignorerar bevis som motsäger första teorin. När någon ifrågasatte Finney-teorin, bytte filmskaparna bara över till att peka ut Len Sassaman utan att förklara varför deras tidigare bevis inte höll.
Dessutom avfärdar dokumentären personer från EU:s tidszon utifrån inläggsfrekvens, men byter sedan och nämner Sassaman trots tidszonsproblemet, påpekar Back.
Det här tyder på att dokumentären började med en slutsats och sedan letade efter bevis, istället för att låta bevisen leda till en slutsats.
C++– och Windows–problemen
Back lyfter även fram invändningen från Cam och Len Sassamans änka. Sassaman kunde inte C++ och hade aldrig ägt en Windows-dator. Bitcoins ursprungliga kod är skriven i C++, vilket är ett tekniskt hinder.
Sassaman var dessutom en kritiker av Bitcoin under sin livstid, så det är väldigt osannolikt att han var med och skapade projektet i hemlighet.
Vad det betyder för Satoshi-mysteriet
Backs analys löser inte Satoshi-mysteriet, men han visar att dokumentärens teori har stora brister. Hans viktigaste poäng är att tidig mining-data är för osäker. Idén om att ingen av mynten någonsin såldes saknar grund. Man kan därför inte dra några säkra slutsatser om Satoshis identitet.
Debatten visar hur svårt det är att bevisa Satoshis identitet enbart genom tekniska spår. Även avancerad mönsteranalys förlorar i precision när fler är med i nätverket och mining är mer spridd.
Andra kandidater, till exempel Nick Szabo, har diskuterats mer efter att dokumentären misslyckats. Några forskare tror att gåtan aldrig får ett svar om inte Satoshi själv berättar eller nya bevis kommer fram.
